Embark:here.

En grå, grå vinter smyger sig på. Ett land som kokar av förväntningar inför julen. Denna överdrivna julhets stiger för varje år och gång på gång ska shoppingssiffrorna krossas. Samtidigt sägs det att fler och fler flyr sin stad och sitt land just under tiden runt jul. Till den kategorin hör familjen Adlertz. Vår resa till Istanbul var planerad ca två månader innan avfärd, priserna skulle bara sjunka lite till innan inköp. Med ca tre veckor kvar till jul så försvinner konkurrensen och kvar står ett flygbolag som höjer sina resor med 100%.

Den 23:e december sitter vi på planet som tar oss till Barcelona. En turistresa på fyra dagar som innehåller promenader, "sevärdheter", 14 grader och sol! Tyvärr ligger Barcelona i Katalonien och där pratar man katalanska. Det betyder ingen användning för min skolkastilianska! Jag som ville prata. Hund - perro, katt - gato, bög - maricón.

Nu i efterhand så vet jag att det inte är någon större skillnad på kastilianska och katalanska, inte som jag märkte av ivf. Det kom ett tillfälle då jag kunde fått användning av mina goda spanskakunskaper, men jag tog den inte, eller jag förstörde den. En dag satt jag själv på en bänk, i en park och som alla vet så är spanjorer väldigt öppna och pratsamma människor. Det var dem även denna dag. Efter ca fem minuter på min bänk i solen kommer en äldre herre fram och slår sig ner. Jag VET att han kommer börja prata med mig! Han inleder samtalet med något obegripligt och jag backar ur, jag kan ju inte alls prata spanska... Så jag svarar "No hablas español". Vilket är FEL! Jag vet ju att det heter "no hablo español" = jag pratar inte spanska. Det andra betyder väl ungefär att "du inte pratar spanska". Inte världens katastrof, men jag hade ju hoppats på att fått prata lite under min resa. Den korta mannen brevid mig fortsätter att mala på och jag uppfattar att han frågar vart jag kommer ifrån, jag svarar "Sweden". Det gick inte hem, han vet inte vad det är för ett ställe och jag prövar "Estocolmo" ist. Det går hem, fast staden verkar inte populär, eftersom han svarar med att höja på ögonbrynen och säga att där är det mycket kallt. Nu har vårat samtal kommit igång och han fortsätter att prata på - jag förstår ingenting och svarar "mmh" på allt han säger, även om det är en fråga, det vet ju inte jag. Efter någon minuts tystnad och för hans del - en halv cigarett fattigare så frågar han mig om jag vill gå runt i parken med honom. Jag svarar snabbt att mamma och pappa är i La Sagrada Familia och pekar på den enorma katedralen intill oss. Då är det han som svarar "mmh" men börjar stolt prata om tornen. En kvinna går förbi oss och han påpekar hur lång hon var. "Samtalet" klingar av och jag önskar sedan länge att mamma och pappa skulle komma och avbryta oss. Jag vill inte mer. Jag kan inte.

Slutet på historien med mannen är inte dramatisk, när vi ska gå vidare reser jag mig bara och säger chao, han svarar med exakt samma ord, ingenting mer.

Det var en otroligt skön resa och att tillägga till tidens shoppinghets, så inhandlade jag inte en enda pryl, inte ett plagg, ingenting.

Ena stunden är man i en av Europas storstäder och dricker cava och en varm cacaolat, andra dagen är man hemma i ett blött, kallt men ändå angenämt Stockholm. Det här var en annorlunda och mysig "jul" där vår julafton endast firades med några tapas i en sylta på en bakgata till La Rambla, helt i vår stil.

Det här är en blogg som kommer att fyllas med inlägg. Det är Rebecca som skriver och du som läser.

Den kommer troligtvis att vara precis som alla andras.

Garanterat kommande innehåll:
Självdistans, egoism, pessimism, bra och dåligt språk. Tankar, idéer och drömmar. Härmningar och dyrkningar. Olika onödiga tips. Nakenhet. (Listor). Åsikter, Ralf Gyllenhammar.


Ej förekommande innehåll:
Modetips. Särskrivningar (förhoppningsvis). Väldigt lite allvar.